robsplace

Idag (egentligen igår men då hade Jens fullt upp med att sy fast sin förlorade tumme) gratulerar vi Jens som fyller år!

Detta firar jag och Flipsson genom att bege oss till Ringvägen med ett paket kräftor och diverse tillbehör för en minikräftskiva. Jens fick också låna mitt Xbox, så nu måste jag stå högt i kurs där. Vad slår skaldjur och Xbox liksom?

Hur det ska gå att äta kräftor samtidigt som vi tar hand om våra små, det ska bli intressant. Jens har dock avlastning av Emelie medan jag får multitaska. En kräfta i en hand. En bebis i en. Borde inte vara svårare än så.



Grattis J-man! Ses snart.

..idag och många är glada i hågen och tjoar om 2 dagars ledighet.

Man kan ju även se det som att om 3 dagar är det Måndag igen. Och det är ju inte så kul.

För att ta ner alla glädjespridare på jorden så tar vi ett klipp som kan vara bland det obehagligaste jag sett.

Jag vet inte vad som är värst, Silvia som håller ett tal utifrån en skriven lapp, Daniels "jag vill tacka konungen" Jag vill tacka drottningen" Eller Westlings nervösa ben under bordet. (Varför valde de inte ett bord man inte ser in under?) Eller favoriten.. den där nicken Daniel kör mot kungen på slutet som säger "fan, det gick vägen kungen. Nu tar vi oss en jävel så krampen släpper i mina vader." 

Ikväll håller vi alla (2 per person) tummar vi har för MFF. Ett bra resutat ikväll och vi har troligen det första svenska laget i Champion leagues gruppspel sedan 2000. Det är elva år sedan det för er som inte orkar räkna.

Uppladdning inför matchen sker på allra bästa vis med boysen, Tristana, Mordekaiser och möjligen Tiger på Mackstavägen.  

Kom igen nu Malmö!
 
    

Jag tänkte dra det en vända till.

Men för er som läst det här inlägget så har ni precis som jag insett att matchen redan är vunnen. Jag vill dock att ni tänker er in i Emelies situation en stund. In i hennes lite... speciella värld.

Hon läser mitt tidigare inlägg. Hon sätter sig ner vid datorn.

Tänker.. ”nu ska han få den jäveln. Var ska jag börja..? Jo! Jag rotar fram det här sju år gamla kortet på Robert. Där han varit i solen för länge och näsan är röd.”

Wow. Vilken sågning.

Barbaren Emelie är dock inte klar där. Hon har ju mer att ge.”Vi tar det där med skägget också” Tänker Emelie. (ja, det där som jag redan skrivit om). ”Nu ska han få sig en riktig näsbränna”.  ”Jag länkar också till en flintskallig gubbe med skägg. Så det syns riktigt vad jag menar. Hihihi nu fick han allt. Å jag kissar nästan på mig. Så roligt.”

Så för att sammanfatta så har Emelie visat ett 7 år gammalt kort hon tycker är roligt + att hon sågat mig kring samma sak jag skrev om tidigare.

Jag vet. Man häpnar.

Vad ska hon hitta på härnäst?

Emelie funderar och inser att det inte finns något mer att klanka ner på hos denna perfekta man. En normalt fungerande människa hade ju gett upp där och då. Men inte Emelie. Hon kommer fram till att det bästa att göra nu är att fortsätta. Men istället för att angripa mig.. så börjar hon såga sig själv. (!) Och sina näsborrar.

Har ni någonsin varit med om något liknande? 0-7. Självmål. Pungspark. Självmord. Färska rökare.

Vad det här beror på vet jag ärligt talat inte. Min perfektion? Emelies brist på fantasi? Eller hade hon bara syrebrist i hjärnan till följd av minimalt luftintag genom sina obefintliga näsborrar? Jag vet inte.

Det jag vet är att det är den lättaste battle jag någonsin varit med. Jag behöver inte ens kontra med elakheter. Hon gör jobbet åt mig.

Tack för ”matchen” Emelie.

Jag har som de flesta av er säkert sett haft lite ansiktsbehåring den senaste tiden. Lite sådär snyggt. För att vara ärlig dock så är tätheten i detta skägg kanske inte hundraprocentig. Inte i klass med Hugh Jackman kanske. Nej, inte Olof Mellberg heller. Mer som Daniel Radcliffe kanske.

Skitsamma.

För jag har varit stolt ändå. Jag har sedan jag var en liten skit och sprang och jagade min äldsta bror med vattenpistol sett upp till Niklas och hans kompisars häftiga skägg. Har man under så många år velat ha ett eget så är det klart att man själv odlar ett när man kan. (i mitt fall vid 26 års ålder.) Min tanke har varit att ha kvar det till jag fyller 30, när man blir vuxen liksom.

Men. 

När vi nu var på semester med Jens och Emelie och hade det trevligt i godan ro så började plötsligt Emelie att angripa mitt skägg. Från ingenstans slängde hon ur sig saker som "fittskägg" och "du ser för jävlig ut" och "jag hoppas att du och ditt skägg går och dör."

Så.. efter att ha mått dåligt över dessa påhopp i några dagar så gjorde jag imorse slag i saken och tog första steget mot ett skäggfritt ansikte och rakade bort det där skägget mellan hakan och munnen. Det där som Emelie hatade.

Så det jag undrar nu Emelie - är du nöjd nu?

Jag undrar en sak till. Jag undrar om du har kvar den där blusen som du så snällt lät de boende i en annan del av Köping färglägga? 

Jag skulle vilja låna den annars. Jag ska på maskerad i helgen.

Hihihihihi.

Pappaledig idag, sedan är semestern över för den här gången. För att inte bli för deprimerad över detta faktum så avslutar vi ämnet där. Ullared och Liseberg avhandlar jag sen. Vi har dock haft det bra!

Har hört en låt på radion flertalet gånger och tänkt att det är en riktigt bra lugn låt. När jag sedan fick höra att han skrivit låten till sin blivande fru som varit med i en olycka och blivit handikappad så blev den plötsligt mer än bra. Så ta en stund och lyssna in texten, det här blir då jag blödig av.

Skjut mig.