Jag skriver i vanliga fall en massa dravel på den här bloggen. Korta, ytliga fragment om ingenting.

 

Jag tänkte bli allvarlig för en gångs skull. Och ta upp lite politik.

 

Innan jag gör detta ska en viktig poäng klargöras. Jag är inte extremt politiskt insatt. Jag kan inte redogöra för sakfrågor utifrån olika partier. Jag tänker dra min helhetssyn på politiken uifrån min upplevelser.

 

Att prata om politik och sin egen syn på politik är nästan tabubelagt. Jag kan för mitt liv inte begripa hur människor inte kan stå för vilket parti som har ens sympatier. Människor kan facebooka ut 27.000 bilder på sina barn som inte ens har ett val om de vill finns på nätet för alltid eller inte. Man kan skriva att man blivit dyngrak och råkat kräkas på väg hem från krogen. Man kan twittra att man är allvarligt sjuk. Redogöra för händelser som enligt svensk lag är straffbart helt öppet för samtliga att ta del av.

 

Men vad man röstar på?

 

Jag är född i en röd familj. Om det spelar in idag har jag ingen aning om.

 

Jag är stolt över att vara uppväxt i ett samhälle där alla människor har i princip lika villkor. Skolan är i princip gratis. Med gratis pratar jag om skattebeskostade förmåner. Vi har asfalterade vägar. En sjukvård som alla kan ta del av, oavsett inkomst.

 

Allt utifrån skattepengar. Människor som jobbar och tjänar bra betalar för ett väfärdssamhälle. Inget konstigt med det. Människor som lever på sjukpenning betalar skatt procentuellt utifrån det. Alla människor bidrar. På sitt sätt utifrån sina förutsättningar.

 

Sedan 6 år så har en blå regering tagit över. En regering som gick till vinst med sin slogan ”det ska löna sig att jobba”.

 

En liten väckarklocka kanske är på sin plats. Det har ALLTID lönat sig att jobba. Och kommer alltid att göra. En person som lever på a-kassa/sjukersättning kommer aldrig få mer pengar än någon som arbetar. En meningslös slogan med andra ord.

 

De blå säljer in sin politik med att varje arbetande svensk man och kvinna i snitt kommer få ut 1000:- mer efter skatt. (observera att jag inte har några siffror, 1000:- är ett antagande som i snitt borde ligga i närheten av verligheten, möjligen är det mer än så). Tusen kronor. Per person. Vi pratar alltså om människor som  exempelvis tjänar 26tkr/månad och som nu alltså istället för att få ut 18.000 får ut 19.000.

 

Låter ju trevligt sådär. Men hur ser matten ut bakom detta?

 

Vi har idag nästan 5 miljoner sysselsatta svenskar enligt SCB. Det innebär att staten genom jobbskatteavdraget går miste om miljarder.

 

Per månad. (total kostnad är 82 miljarder sedan Alliansen tog över. 82!)

 

Hur väljer du regeringen att finansiera detta?

 

Jo, genom utfösäljning av statliga bolag. Utförsäljningen skulle ju som bekant användas till att betala av statsskulden. Har statsskulden då minskat? Svaret är nej. Pengarna går till att sänka skatterna för de som i dagsläget har det bäst i samhället – de som arbetar.

 

Ska det inte löna sig att arbeta undrar ni? Självklart ska det det. Och som jag skrev tidigare så GÖR DET DET. Det kommer alltid löna sig att arbeta. Men att det gör det ännu mer idag på beskostnad av de som har det sämst gör mig innerligt förbannad.

 

Utförsäljningen av statliga bolag(och efter kritiken utförsäljningen av aktier i statliga bolag för att få in pengar men ändå stå som ägare) är ändå bara en del av intäkterna som bekostar skattesänkningarna.

 

En stor del kommer även från de hårdare kraven kring sjukförsäkringen. Försäkringskassan har idag förtoendeläkare som överprövar läkarutlåtanden. Vi har alltså personer som är allvarligt sjuka som går till sin läkare och får ett intyg som i värsta fall säger att individen inte är arbetsför mer. Försäkringskassan godkänner i vissa fall inte detta. Vad blir resultatet? Jo, vi har en person som är svårt sjuk som inte får pengar från sjukförsäkringen och heller ej ersättning från a-kassan då Arbetsförmedlingen i dessa fall ej kan bedöma dessa personer som arbetsföra.

 

(Till detta ska tilläggas att jag ser ner lika mycket på bidragsfuskare som personer som infört dagens politik. Bidragsfuskare som försöker hitta varje kryphål för att gynna sig och de sina maximalt, oavsett hur bra ställt de har det. Det finns händelser det senaste halvåret som gör att jag skäms å andra personers vägnar. Min poäng är att myntet har 2 sidor)

 

Åter till de sjukskrivna med allvarlig problematik som står utan arbetsförmåga. Står utan sjukförsäkring. Står utan a-kassa. Resultatet?

 

Försörjningsstöd nästa.

 

Men! Tänk på att resten av samhället i snitt får ut 19.000 rent. Istället för 18.000:-.

 

Jippe-kay-yey vi kan äta oxfile´ den 24:e även denna månad.

19 september 2012, kl 12:10 Skrivet av Simon Bank

 

Min underbara Sambo(och Emelie) för en mycket väl ordnad grabbdag.

 

Mycket uppskattat att ni tänkt till vad vi killar gör allra helst. En kanondag från början till slut! Synd bara att DOF´s medgrudare och ordförande arbetade och ej kunde delta. Du får göra comeback nästa gång Nicke!

 

 

Om det eventuellt finns folk som läser men som inte känner mig så väl så kan jag tillägga att jag inte ogillar Pär Sandin. Det ser nästan så ut med tanke på föregående inlägg.

Jag tycker i själva verket mycket bra om Pär. Han har gjort vad han kan utifrån sina förutsättningar.

Nu får ni ursäkta mig, jag ska gå och vädra ut det sista av same-lukten.

Pärs far och Pär själv på ren-safari hösten -97. "En succe" har han skrivit under bilden i sitt favorit-album döpt till "mina finaste bilder". Vid turen såg de (och hann filma!) inte mindre än fyra renar. Detta är en bild som Pär håller varmt om hjärtat.