My knight in shining armor


Jag började dagen med att försöka få tag i den person som i brist på farsan måste anses mest lämpad att ta tag i råttproblemet.

Jag ringde brorsan.

Han kan verka harmlös kanske ni tänker, men må gud förbarma sig över den råttan han får tag i gick min tankegång. Som utarbetad, undersövd 2-barnsförälder måste det finnas lite inneboende ilska i den goda mannen, och vem kan vara mer lämplig för att utstå den eventuella vreden än Samuel?

Jag bad han tagga till och infinna sig inom 30.

Mina aningar visade sig korrekta när han dök upp 25 minuter senare med det tillhygge han fann mest lämpat för råttdräpning.

Hans Koho Revolution


Om han tänkt dräpa den med ett klassisk handledare eller ett dragskott förtäljer inte historien. Men Kohon var med.

Vi vände upp och ner på påsar, kartonger kläder m.m men ingen råtta syntes till. Däremot mängder av spår i form av utsliten isolering.

Men så! Plörtsligt hittade vi en kartong där isoleringen var indragen i.. och kartongen var öppen. Niklas, som hade sina råttdräpar handskar på sig(som för övrigt ger ett ännu bättre grepp kring KoHo:n) drog ihop kartongen och begav sig ut. Planen var att öppna kartongen ute på gården och så fort råttan kom ut gå till full attack med hockeyklubban samt min wilson järn 7:a.



Gissa om vi var på helspänn. Men fan.. ingen råtta där i heller.

Upp igen, och bestämde oss för att avsluta denna kamp för all framtid.

Fram med fogskum!



Efter att ha tömt en halv tub skum rakt in i...  så fanns ingen glipa kvar någonstans.

Seger!

För att vara på den säkra sidan så spikade vi även dit den sista listbiten som fattades, och till det användes abnormt stora spikar för att en gång för alla stänga ute det lilla fanskapet.



-----------------------------------------------------------------------------------

Nu laddar vi för JVM-semifinal inatt! Ska bjuda min kära bror på något fint i strupen som tack för dagens heroiska insats.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0