robsplace

Den här historien tar sin början en mörk, kall vinterdag i den nordligaste urskogen i Finland. Där föddes 1978 Peter T. Eriksson. En man som kom att bli omtalad.

Dagen då Peter föddes beskrivs som den kallaste i Finlands historia och man har senare kunnat sammankoppla den isande kylan med vreden som det lilla barnet hade inom sig.

Vid det här laget så visste dock ingen att landets genom tidernas bittraste människa var född.

När Peters mor för första gången gav bröstet till sin son, stirrade han ner henne och undrade vad i h-vete hon sysslade med. "Jag ska ha kött!" Gormade han och begav sig ut i skogen. 30 minuter senare hade Peter dräpt sin första björn. Björnens död blev en riksnyhet i landet och tidningarna översvämmades med kommentarer om den otroliga lilla pojken.

Peter var mycket nöjd, familjen fick mat på bordet och av björnens hud gjorde Peter sin första mössa, en mössa han fortfarande ses bärandes kalla vinterdagar.

När Peter var 5 år började han bli sportintresserad och valet av sport föll sig naturligt. Givetvis skulle "den bittre björnen", som han kallas i finsk folkmun, bli tyngdlyftare.

Efter att ha slagit världsrekord för vuxna som 11-åring så tvingades dock Peter till en hjärttransplantation. Peter uttalade sig i tidningarna med kommentaren "jävla skithjärta som inte klarar av ett par nävar hederliga ryssfemmor".

Efter incidenten var tyvärr kariärren över, Peter fann helt enkelt inte motivation och kunde inte uppbringa respekt för de vitryska och ukrainska muskelberg han tävlade mot. De var helt enkelt för fjolliga.

Peters tonårstid finns det många skrönor om, men ingen vet egentligen hur och var den utspelade sig. Under en period ska dock Peter ha varit deprimerad över samtliga medmänniskors bristande kompetens och Peter var bitter över att fötts på en planet med så många amatörer. Under depressionen gjorde Peter en dag en Britney extra allt då han brände bort sitt hår med en gasolbrännare för att det aldrig mer skulle växa ut.

Ingen såg sedan till den bittre björnen förrän han en dag, från ingenstans, dök upp som ordningsvakt på en lokal krog i Köping en mörk Januari-kväll 2001. Sejouren blev dock kortvarig då Peter ägnade kvällarna åt att misshandla krogens gäster.

Under den här tiden cirkulerade det även ett rykte om att någon sett Peter levera ett leende utanför Schilles gatukök. Ryktet visade sig dock osant då det i själva verket handlade om ett kortare magknip.

Peter tog sedan anställning vid sin nuvarande arbetplats. Vi kolleger, som arbetat med Peter under en 2-års period väntar förövrigt fortfarande på det första leendet.

Historien om Peter t. Eriksson, den bittre björnen, den flintskallige finnen, slutar idag 2011-12-02 på arbetsplatsen i Köping. Peters andra hjärtattack inträffade när jag kom in på jobbet idag och hälsade på honom. Peter skrek att "jag ser inget, ögonen svider", ställde sig i ett hörn och mumlade upprepade gånger "det här var det jävligaste jag har sett, det här var det jävligaste jag har sett" innan han segnade ihop.

Vad han såg?






Min skjorta.